är att myndigheter i Sverige är vansinnigt naiva. Ytterligare ett barn har nu förlorat sin ena förälder när den andra beslutit sig för att behålla barnet utomlands, och INGENTING görs rent juridiskt för att hjälpa barnet att komma hem, då föräldrarna ju var överens om "semesterresan" (som det hette från början...). Och jag är inte förvånad. Lever själv i en situation där jag hotas att bli av mitt ena barn. Hur det känns, kan jag inte beskriva med ord.
Jag försöker med alla medel förhindra att bortförandet blir verklighet, men stöd är det dåligt om... Med undantag för föreningen SBN, som verkligen finns där, lyssnar, och gör precis ALLT för att hjälpa mig. Och några få vänner. Dessa är jag så tacksam för, då dom alla håller mitt huvud över ytan.
Socialtjänsten resonerar som att det "bara" är ett hot, och att det förmodligen inte kommer att hända något. Detta trots att det är en riskbedömning gjord, som säger det motsatta. Även fast det finns en polisanmälan angående hotet.
Några i min omgivning har slängt ur sig saker som att "det borde du ha tänkt på INNAN du skaffade barn med en utlänning". För helvete, jag kan inte gå igenom livet och vara misstänksam mot alla. Det finns svenskar som gör samma sak.
På passavdelningen bad jag att dom skulle sätta en spärr så att det krävs mer än bara en fullmakt, med min lättförfalskade namnteckning på, men det gick inte att ordna, för det är emot deras rutiner... Kör då upp dom rutinerna i era arlsen!
Ingenstans kan man göra något förrän brottet är begånget. Och då kan man inget göra då heller, eftersom landet ifråga inte har något rättssystem, det råder krig, är slutet mot västerlänningar så jag kan inte ens resa in i landet bara så där... Landet samarbetar överhuvudtaget inte med väst. En mardröm.
På torsdag är det förhandling i Tingsrätten, och jag ber för att det ska gå vägen, bli det bästa möjliga skydd för min dotter.
Är inte ute efter att förstöra relationen mellan dottern och fadern, tvärtom, men inte på bekostnad av dotterns trygghet och liv. Där går liksom gränsen.
Han är en bra pappa på alla andra sätt, men anser att han brister i sitt föräldraansvar genom att ens överväga att ta sitt barn till ett land i brinnande krig, och dessutom ta ifrån henne mamma, syskon, vardag, vänner och allt vad hennes liv består av.
Sverige MÅSTE få fram ett system som skyddar ALLA barn från såna här saker. NU! Inte bara stå som paralyserade fån och titta på. Det handlar faktiskt om barns liv här!
Är så fruktansvärt rädd och ledsen. Ledsen för att han lät det bli såhär. Det kunde ha varit hur bra som helst, men han lät det bli ett helvete. Inte bara för mig och dottern, utan även för sig själv, för jag är säker på att även han mår kasst.
Behövde verkligen få ur mig detta.
Men kärleken till mina barn kommer ge mig den kraft och styrka jag behöver för att ta mig igenom detta, det är jag säker på.
